Bjørn Hatterud var allerede en etablert skribent, kurator og musiker, da han debuterte som forfatter med langessayet Mot normalt (2018). Her forteller han sin historie og sine erfaringer med å vokse opp i et bygdemiljø i Brumunddal og føle seg annerledes. Hans andre bok Mjøsa rundt med mor (2020) beskriver en biltur rundt Mjøsa, der minner fra fortiden, drømmene han hadde som barn og tanker om den han ble, flettes i hop med en personlig samtale med moren som alltid har stått sønnen nær. I oppfølgeren Blokka på Bjerke (2023) forteller han om livet som ung uføretrygdet og veien til et profesjonelt arbeidsliv som kunstkurator, musiker og forfatter, med ymse styreverv og etter hvert, medlemskap i Kulturrådet.

I foredraget sitt vil Bjørn Hatterud snakke om sårbare kropper og frykt for annerledeshet. Han skriver: «Vi med annerledes kropper er resultat av ulike former for refugium i samfunnet (institusjoner, medisin og lovverk) – som har gitt oss helse og livets rett. Samtidig er vi utelatt fra andre steder der folk finner tilflukt, som sosiale møteplasser, kulturlandskap og kunstopplevelser. Vi blir gjort usynlige. Alle menneskers kropper kan bli annerledes, de fleste får en funksjonsnedsettelse til slutt. Kanskje er vi med en annerledes kropper en ubehagelig påminnelse om akkurat det.”

Axel Lindén var «bare» en urban litteraturviter, før han i 2010 reiste hjemover for å ta over familiegården i Östergötland. Paradigmeskiftet var et faktum, de grunnleggende livspremissene for evig endret. Hva innebærer det å reise hjem til en gård? Og hva er egentlig en gård i det 21. århundret? Dette skiftet – med alle sine omkostninger og sine perspektivutvidelser – ble på mange måter begynnelse på Lindéns litterære forfatterskap. En dyp tekning satte i gang. Debuten Fårdagbok (2017) forente temaer som sauedrift, omsorg og slakt med kapitalkritikk. I hans andre bok Tillstånd: Varannan tall, varannan gran och andra orimligheter (2020) diskuterer en skogbonde mulighetene for å oppgi skogen sin, og heller la den vokse fritt, uten menneskelig innblanding. Da han skulle gi ut sin tredje bok Hästen (2022) byttet han forlag fra Bonniers til det refugiske forlaget Tankekraft, fordi han ønsket større avstand til de etablerte forlagssystemene. Den boken forlenger mange av de temaene som han har vært opptatt av fra debuten: Potensialet for liv i en gjennomkapitalisert virkelighet. Hvordan man med æren i behold kan si nei til samfunnspremisser og utviklingstendenser. Hvordan skal man forsvare det man elsker, men som står uten pengeverdi?

Axel Linden vil i sitt foredrag ta utgangspunkt i hestene sine og arbeidet / samspillet med dem. Han skriver: «Djuret och naturen eller helheten djur/natur är inget objekt för mig, utan något som finns i det lilla rummet mellan oss, refugen. Här råder inte förnuftet, men heller inte galenskapen, här finns trygghet, men också fara. Här är jag trygg, men också orolig, här vet jag precis vad jag ska göra, men jag vet också att varje dag och varje ögonblick är en ny utmaning där vad som helst kan hända.